Att acceptera sin plats i något större
Det pågår mycket i mitt liv just nu. Mycket förändring. Nya strukturer, nya människor, uppdrag att utföra, gamla människor, böcker att läsa, framtider att drömma om. Samtidigt är jag mitt uppe i ett försök att stabilisera mig själv, penetrera min mjuka livscement med armeringsjärn.
Således, en ny blogg. Ett nytt format. Inte helt nya färger, men lite skillnad.
There are 6 Comments to "Att acceptera sin plats i något större"
livscement, fin nybildning!
Tack! Jag gillar nybildningar, felaktiga anglicismer o.s.v.
Förändra allt annat, för att slippa byta koordinater igen, eller…?
Om du väntar tillräckligt länge, så kommer det nog en apa upp mot hufudstaden.
Precis så, P, fast jag har aldrig tänkt på det i de orden. Tack för insikten det gav mig. :)
Apor är alltid välkomna hit!
Det är bättre att vara mjuk och böjlig, då bryts man inte. Som grässtrån i vinden, de reser sig igen.
I will take these lessons to heart, Mr. Miyagi.