Den digitala framtiden

Har nu läst ut och behandlat terminens första bok, Den digitala framtiden av Bernt Skovdahl. Tänkte skriva en kortare summering av boken här på bloggen, dels för er läsare och dels för mig själv att gå tillbaka till senare.

Bokens knappt 200 sidor är delvis en teknikhistorisk översikt, delvis en idéhistorisk textläsning av framtidsteorier om datorer och internet, delvis fundering kring nutida, datorrelaterade problem. Jag finner den del som behandlar de mer nutida aspekterna som allra mest intressant, detta beror dock i huvudsak på personliga intressen och inte på att boken skulle vara sämre skriven eller mer ytlig på vissa områden. Den tekniska översikten av datorernas utveckling och användning är för mig intressant kuriosa, men jag hade inte saknat dem om de uteblivit ur boken.

För de som är intresserade av AI är kapitel 9 (”Homunculus-datorn och kunskapens former”) intressant och lagom långt. Där nämns bland annat AI-pionjären Herbert Simon och shackdatorn Deep Blue, men även mer betänkansvärda frågor om tankarnas och språkens natur ställs, mot bakgrund av bland andra Wittgenstein.

På sida 155 börjar kapitel 17 (”Öppet nätverk, öppen källkod”) och det är härifrån jag känner att boken är som mest intressant. Skovdahl både refererar andras tankar och ställer egna frågor gällande informationens natur, hur den delas mellan människor, vad kommunikation faktiskt innebär och hur internet särskiljer sig från andra medier gällande kultur och kreativitet. Här behandlas även piratkopiering, creative commons, moral på internet och mycket mer.

En av de många böcker Skovdahl refererar till är Yoneji Masudas The Information Society as Post-industrial Society, skriven under sent sjuttiotal. Jag har inte själv läst den än, men har blivit mycket sugen att göra detta efter de delar av boken Skovdahl återgivit. Masuda uttrycker en vision om ett informationssamhälle i framtiden som jag både finner inspirerande och inte heller en omöjlighet att sträva efter. Låt mig citera lite ur boken:

Hela industrisamhällets riktning mot ”affluent material consumption” skulle i informationssamhället med tiden ersättas av ”a general flourishing state of human intellectual creativity”. (s. 38)

[Masuda var] starkt påverkad av tanken om ”post-materiella värderingar” och trodde på ett intresse för skapande i stället för prylkonsumtion i det kommande informationssamhället. I hans framtidsvision skulle verkligen den resurskrävande industriproduktionen minska, vilket han såg som långsiktigt nödvändigt med hänsyn till miljön. Den speciella, av social ”synergi” präglade, informationsekonomin i Masudas utopi skulle (åtminstone delvis) ersätta den kapitalistiska marknadshushållningen, inte revolutionera den inifrån på dess egna villkor. (s. 123f)

Masuda föreställde sig inte på 70-talet att man i det framtida informationssamhället skulle skapa en marknad för, och sedan börja göra affärer med, licensierade ”programvaror”. I stället skulle människor ägna sig åt skapande uppgifter, som var oavlönade men vars prestationer gav personlig tillfredsställelse och social respekt från andra som kunde bedöma prestationen. Dessa verksamheter skulle kännetecknas av en social ”synergi”, som gjorde att de skapande energierna inriktades mot gemensamma, socialt värdefulla projekt. (s. 162)

För de av er som läst mitt tidigare inlägg om kopimi behöver jag nog inte utveckla varför jag finner Masuda intressant.

Den digitala framtiden är en välsmakande kompott av intressant historia, lustig datorkuriosa, bra återgivna debatter och intressanta frågeställningar om nutida digitala problem. Den är dessutom lättläst samtidigt som den undviker ytlighet. För de som är intresserade av de ämnen jag nämnt hittills är boken väl värd att läsas. Den finns att låna på ett flertal bibliotek landet över.

Om någon är intresserad kan man här finna de korta sidnoteringar jag gjort.