Feed me! Flöden och urval på internet
Jag gillar att tänka på internet som en serie flöden. Flöden av bits, flöden av information, flöden av människor, flöden av tankar. Massor av flöden, genom massor av rör (och inte på lastbilar, som vi alla numera vet).
De mer konkreta flöden vi hittar på Internet i form av nyheter, blogginlägg o.s.v. hanteras ofta med tekniken RSS. Med hjälp av RSS kan jag ”prenumerera” på olika flöden som sammanställs i en RSS-läsare. Jag har själv precis börjat använda Google Reader och måste säga att jag tycker om den ganska mycket.
Men det här är inte ett inlägg om specifika tekniker och applikationer egentligen, utan snarare om flöden (på internet) rent generellt. Jag vill illustrera det hela genom att förklara hur jag som internetanvändare interagerar med vissa flöden, och hur urval görs. Således:
Det första jag gör för att komma i kontakt med flöden är att på något sätt upptäcka dem. Antingen söker jag efter intressanta flöden att prenumerera på, eller så blir jag på ett eller annat sätt tipsad om dem.
När jag upptäckt ett flöde gör jag ett val: skall jag prenumerera på det här flödet eller skippad det? Låt oss säga att jag väljer att prenumerera på det här flödet, och 50 andra. Då har jag så att säga styrt femtio små flöden till min lilla flödesreservoar (Google Reader), där alla flöden sparas tills jag väljer att undersöka dem närmare.
Nästa del av processen består av att jag går in på Google Reader och tittar igenom mina flöden, som där ordnas kronologiskt efter när de kommit till flödesreservoaren. Detta gör jag ofta på min iPhone, t.ex. när jag åker buss eller har lite tid över. Jag går där igenom ett antal sparade flöden (artiklar, inlägg, nyheter o.s.v.) och markerar vissa av dem med en stjärna (”Favorit”). På detta sätt gör jag ännu ett urval: inte alla flöden jag styr till min läser är intressanta hela tiden, och det sker en sållning även bland det material som anländer till min lilla reservoar. De som är markerade med stjärnor hamnar i en speciell folder, vilken jag läser senare. Vissa riktigt intressanta flöden läser jag direkt i telefonen, men det är ofta otympligt – speciellt om jag också vill kommentera eller sprida flödet vidare.
Vid någon punkt känner jag att jag har tid nog för att gå igenom de olika stjärnmarkerade artiklarna och börjar därför gå igenom dem en efter en för att se om de var så intressanta som jag hoppats. Även här sker ännu en sållning – vad som verkade intressant vid första ögonkastet verkar lockande kan efter en ingress kännas ganska platt och tråkigt. En stor del av de markerade artiklarna blir dock lästa.
Nästa steg, efter läsningen, är att jag själv sprider vidare några av artiklarna och således skapar ett utflöde ur min reservoar. Kanske skriver jag ett blogginlägg, kanske sprider jag en länk över twitter, eller delar med mig av den på IRC. Här sker det sista av urvalen – valet av vad jag själv vill dela med mig av i mitt flöde, som andra användare i sin tur prenumererar på.
Man kan se det som att flöden är det som finns mellan användare, och användarna själva har funktioner som kan liknas vid reservoarer och vattendelare. När man tänker på det på det sättet, och funderar på ovan tagna exempel, är det lättare att förstå hur vissa artiklar, skämt, idéer o.s.v. kan spridas så otroligt fort över internet, medan andra kan existera otroligt länge utan att många uppmärksammar det. Tvärtemot vad många vill tro så sprids inte allt över hela internet hela tiden utan fördröjning helt automatiskt. Det sker alltid ett urval, och det urvalet görs av alla användare – av internet självt.