Juliagruppens nätvaro

I lördags hade Juliagruppen ett seminarium på världskulturmuséet i Göteborg. Det hela var en tillställning i mindre skala, speciellt om man jämför med gruppens första seminarium i Stockholm. Det var dock både trevligt och intressant. Det som i huvudsak behandlades var begreppet nätneutralitet, och hur det förhåller sig till bland annat spårvagnar och internetleverantörers roll.

Många frågor väcktes, för mig är den kanske intressantaste hur långt man kan dra nätneutralitet och på vilka grunder man kan göra det. Är internet, i sin stora roll som informations- och kommunikationssystem, något som bör ses som en grundläggande rättighet? Innebär det i så fall att man inte skall behöva betala för det? Skall man lita på marknadsfunktioner för att hålla internet öppet eller behöver man göra mer?

Det hela är ett komplicerat begrepp som inte skall hanteras så kategoriskt som det finns risk att man gör (och som jag själv gjort, utan tvekan). Jag tror att det jag kom fram till genom diskussioner under och efter seminariet är att man borde skilja på den rättighetsbaserade bilden av internet och internet som en marknadskraft. T.ex. kan man säga att det skall vara starkt reglerat att alla utfarter, infarter och länkar mellan städer och länder skall vara helt öppna och inte diskriminera trafik (förutom i fall då det t.ex. behöver göras för att förhindra sabotage eller olyckor), men att man på lokal nivå skall acceptera ett mer marknadsbaserat system. Med marknadsbaserat menar jag att alla som vill lägga ned resurser till att koppla på sig till en av de stora tuberna sedan skall få göra vad de vill med denna påkoppling, t.ex. leverera helt fritt och öppet internet, eller leverera tjänster som påminner mer om kabel-tv. Man får då lita på att kunder röstar med fötterna och att de bättre valen kommer att bli de som lyckas. Relevant till detta är en konsumentmärkning som tydligt visar vad man får/inte får av den tjänst man väljer att betala för.

Problemet med detta perspektiv skulle kunna vara att en stor del av marknaden inte vet vad den den mår bäst av, och bara för att en majoritet av kunderna i Stockholm nöjer sig med ett uppstyckat internet så behöver detta inte vara en bra lösning ur utvecklings- och demokratiperspektiv.

Ja, jag vet faktiskt inte riktigt. Det är värt att fundera över, och jag är glad att Juliagruppen får mig att göra just det. Tack!

Speciellt tack till Christopher Kullenberg som modererade det hela i sin fina högtalarväst, se hans inlägg om det hela för lite bildbevis.